TheVictoriaPlace

Ingen vet hur jag känner mig.
Ingen vet hur jag mår.
Att mitt hjärta det gråter,
det är det ingen som förstår.

Alla tror att jag är lycklig,
och lycka är vad de ser,
men tårarna rinner i ensamhet,
medan läpparna skrattar och ler.

Okänd författare.

Jag tror många känner igen sig i texten.

/ Victoria

Ack kunde jag endast gråta,
all min ängsel ihjäl!
Då kunde jag börja hoppas,
om tröst för min sargade själ.

Och finnes en plats på jorden,
en enda enslig vrå.
Där jag finge leva i tysthet,
och drömma - ack vore det så!

Mitt huvud är fullt av tankar,
jag orkar ej tänka till slut.
Mitt hjärta i bröstet bankar,
som ville det komma ut.

Trött utav arbet och möda,
trött av sorg och strid.
När skall jag väl finna vila,
när skall jag väl finna frid?

Kanske - en gång där uppe,
när jag har kämpat ut,
finner jag frid och vila,
och även lyckan till slut.

Jag läste denna dikt för många år sedan i en gammal Husmodern-tidning
från 1925, vet tyvärr inte vem som skrivit den.

Är det någon som vet? ( Jag tror att det är Karin Boye ).

/ Victoria

Tänk positivt:

Det här blir en fin dag.
Jag klarar av allt.
Jag klarar av mer än jag tror.
Ingenting blir bättre för att man oroar sig, man kan bara göra sitt bästa.
Det kommer att gå bra för mig.
Alltid finns det något att glädja sig åt.
Livet är härligt.

Dessa rader läser jag varje morgon jag vaknar och försöker efterleva dom.

/ Victoria