TheVictoriaPlace

En bild från 2008-08-23 när vi var ute och dörjde makrill då ett riktigt oväder helt plötsligt drog in på några minuter från klarblå himmel och vindstilla till storm, regn och åska... Det gungade ordentligt vill jag lova och jag kan erkänna att jag var lite rädd faktiskt eftersom vi satt i en träsnipa och hade slarvat med flytvästarna men det gick bra in till land och vi fick med oss många makrillar hem. :o)

/ Victoria

En charmig gammal dörr i Vasastan 2011-01-30

/ Victoria

Stentrappan på Erik Dahlbergsgatan i Göteborg 2011-01-27

/ Victoria

Eds kyrka en kall vinternatt 2010-11-27

/ Victoria

Gästhamnen i Göteborg för några veckor sedan.

/ Victoria

Grinden in till Eds kyrkogård... Det är något fridfullt över kyrkogårdar tycker jag.

/ Victoria

En bild från Maritiman i Göteborg en kall vinterkväll 2011-01-05.

Hoppas alla har en trevlig lördag! :o)

/ Victoria

Evert Taube står och fryser på en kaj i Göteborg. ;o)

/ Victoria

Goda vänner är svåra att hitta, svårare att lämna och omöjliga att glömma.
En bästa vän är som en fyrklöver, svår att hitta men lyckosam att äga.
Vissa människor gör världen så speciell bara genom att finnas där.

När det gör ont att se tillbaka och du är rädd för att se framåt, se åt sidan
och du kommer att finna din bästa vän där.
Goda vänner är som stjärnor, du kan inte alltid se dom, men du vet
att dom finns där.

Sann vänskap tar aldrig slut, för vänner är för evigt.
Många människor passerar i ditt liv, men bara riktiga vänner
lämnar fotsteg i ditt hjärta.

- Okänd författare -

Jag tänker på dig min vän och jag hoppas att allt gick bra. Jag älskar dig!

/ Victoria

Göteborgs hamn en vinterkväll 2011-01-05

/ Victoria

Jag vill bara tacka för alla fina kommentarer på inlägget "Den mobbade flickan"... Det känns skönt att så många bryr sig. Stor kram till er!

/ Victoria

Det började redan i första klass men det var i sjuan som helvetet började på allvar. När hon började i sjuan hade hennes klass splittrats på grund av att de var för många i klassen. De som tidigare varit klasskamrater hamnade i olika klasser från en annan skola där hon inte kände någon. Som tur var hamnade hon och hennes kompis, som vi kan kalla Lova, i samma klass men tyvärr också en kille som hade mobbat henne sedan första klass. Hon och hennes kompis Lova blev kompis med en tjej, som vi kan kalla Sanna, i den nya klassen och de hängde ihop hela tiden.
När drygt en vecka hade gått i den nya klassen började helvetet. Hon fick höra varje dag hur ful, äcklig och smal hon var. De sa till henne att hon skulle ta livet av sig annars skulle de göra det åt henne. De satte krokben, spottade efter henne och skrek fruktansvärt elaka saker till henne. I mitten av sjuan flyttade Lova och bytte skola och de tappade tyvärr kontakten. Så nu var det bara hon och Sanna kvar. Mobbningen blev bara värre och värre och även andra elever från andra klasser började mobba. Det gick så långt att hon inte vågade gå till vissa lektioner så hon valde att skolka istället. Hon slutade också äta i skolmatsalen av rädsla för de andra eleverna. Mobbningen pågick inte bara på rasterna utan även i klassrummet.
Lärarna såg men valde att blunda.
De enda lektionerna hon tyckte om och kände sig trygg på var ”bild” eftersom mobbarna ofta skolkade på de lektionerna. Där fick hon vara ifred och göra det hon verkligen tyckte om och det var att teckna och måla. Bildläraren sa ofta till henne hur duktig hon var på att teckna så där trivdes hon.

En dag i nian när hon skulle gå på en lektion satt några på golvet med benen ut som hon var tvungen att kliva över för att komma in i lektionssalen. Plötsligt satte en kille krokben för henne så hon ramlade och slog i hakan så det började blöda. Hon blev jätteledsen och ville springa hem när svenskläraren tog tag i hennes arm och frågade vart hon skulle istället för att fråga vad som hade hänt. Hon slet sig loss och fortsatte springa. Sanna följde med och de sprang hela vägen hem.

Nästa dag gick hon till skolan som vanligt och den första lektionen var musik. Efter lektionen ville en tjej, som vi kan kalla Moa, prata med henne på utsidan om en sak. När de möttes på utsidan satte Moa krokben för henne så hon föll hårt och slog i sitt knä i asfalten. Moa satte sig på hennes rygg, tog tag i hennes hår och dunkade hennes huvud flera gånger våldsamt mot en stor betongkruka. Det samlades fler och fler elever som bara såg på utan att göra något. Hon skrek gång på gång – NEJ, NEJ, NEJ, SLUTA, HJÄLP! Till slut var det någon som skrek åt Moa att hon skulle sluta och han slet loss Moa från henne.

Hennes föräldrar kom och hämtade henne från sjuksystern och körde henne till sjukhuset där hennes skador blev dokumenterade. Hon fick ligga kvar på sjukhuset över natten eftersom hon hade fått lätt hjärnskakning. 

Efter misshandeln blev det rättegång och en av dem som såg misshandeln och som blev kallad som vittne, kom aldrig till rättegången. Det var musikläraren.
Moa fick betala skadestånd på 2000 kronor!!! Moa fick även skyddstillsyn på skolan.
Skolan blev också anmäld eftersom lärarna såg men inte gjorde något.

När hon kom tillbaka till skolan efter sjukfrånvaron var det lugnt några dagar men sedan satte mobbningen igång igen. Men Moa vågade inte göra någonting eftersom hon hade skyddstillsyn.

Misshandeln orsakade henne en stor knäskada som gjorde att hennes knä lätt kunde hoppa ur led och detta begränsade hennes liv. Hon levde med skadan i många år, för läkarna sade att en operation inte kunde garantera en förbättring. För ca fyra år sedan genomgick hon en stor knäoperation där de ändrade hela anatomin i knät. Läkarna hade hittat ett sätt som åtminstone mildrade konsekvenserna av skadan. Rehabiliteringen efter operation var tuff och plågsam. Hon fick en ortos (låst skena) på benet och hon kunde och fick inte böja det på flera månader. Hon var så handikappad att hon inte kunde klara sig själv så hon fick bo hos sin bästa vän en tid som fick hjälpa henne med det mesta.

Det är nu lite över tjugo år sedan mobbningen och misshandeln inträffade men trots det så kommer de hemska minnena följa med henne resten av hennes liv.

Den mobbade flickan var jag!

/ Victoria

Jag tycker mig vara så gammal ibland
och nött av lust och av kval.
Jag tycker jag sitter vid tidens strand
och plockar med tomma skal.

Där utanför ligger havet i ljus
och seglarna glida förbi.
Jag plockar med skalen. Ett döende sus
är allt som ryms däri.

Ett döende sus - men med örat tryckt
mot snäckan lyssnar jag spänt.
Vad jag hör är seklens dånande flykt
och ekon av allt som har hänt.

Och dagarna rinna som sand, som sand
och åren komma och gå.
Jag hör blott ur snäckans sus i min hand
ett främmande hjärta slå.

Ett främmande hjärta - nej det är mitt,
mitt eget hjärta som slår.
Det dunkar som jagande hovars ritt
i rytmen av flyende år.

Hur lycklig den som kan viska: glöm,
och glömma allt som är slut -
och leendet drömma en annans dröm
när alla ens egna gått ut.

Text: Sten Selander

Tre bilder till på ansiktena... Jag planerar redan ansikten del sju så jag hoppas inte ni har tröttnat på dom. ;o)

/ Victoria

God fortsättning på det nya året!

/ Victoria