TheVictoriaPlace

Livet finns bara där

Självklart och som om det alltid funnits

Rutinerna tar över

Vi hinner inte

Dagarna bara rusar iväg

Och vi följer med

som om vi var tvungna till det

Men vem har sagt

att vi måste springa genom livet?

Vem har bestämt

att allt ska gå så fort?

En dag kanske allting stannar upp

Inom loppet av bara några minuter

kan hela vår värld förändras

Den värld vi tar för given

De människor vi älskar

men inte alltid talar om det för

När de försvinner

finns inte längre någon självklarhet

Text: Okänd

Han bad inte att få komma till Dig.
Han kom för att Du ville ha honom.
Han kom till Dig för att ge Dig vänskap
då andra sviker,
sympati då andra är emot Dig.
Han kom för att ge Dig kärlek
då Du känner Dig utelämnad,
sällskap då Du är ensam.

Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen,
tar emot Dig med glädjetjut
då Du äntligen kommer hem.

Han är någon som behöver Dig,
någon att smeka, leka med
och ha roligt med.
Han är beroende av Din omtanke
och Din kärlek.
Han protesterar inte
då Du missförstår honom.
Han är utlämnad till Dig
på gott och ont.

Han ger Dig sköna
avkopplande promenader.
Han ger Dig sällskap.
Han ger Dig kärlek och glädje.
Han vaktar och skyddar Dig.
Han varnar om främmande kommer.
Han överger Dig inte så länge han lever.
Han ger Dig trygghet.

Vad ger du?

Dikt: Anders Hallgren

Goda vänner är svåra att hitta, svårare att lämna och omöjliga att glömma.
En bästa vän är som en fyrklöver, svår att hitta men lyckosam att äga.
Vissa människor gör världen så speciell bara genom att finnas där.

När det gör ont att se tillbaka och du är rädd för att se framåt, se åt sidan
och du kommer att finna din bästa vän där.
Goda vänner är som stjärnor, du kan inte alltid se dom, men du vet
att dom finns där.

Sann vänskap tar aldrig slut, för vänner är för evigt.
Många människor passerar i ditt liv, men bara riktiga vänner
lämnar fotsteg i ditt hjärta.

- Okänd författare -

Jag tänker på dig min vän och jag hoppas att allt gick bra. Jag älskar dig!

/ Victoria

Jag tycker mig vara så gammal ibland
och nött av lust och av kval.
Jag tycker jag sitter vid tidens strand
och plockar med tomma skal.

Där utanför ligger havet i ljus
och seglarna glida förbi.
Jag plockar med skalen. Ett döende sus
är allt som ryms däri.

Ett döende sus - men med örat tryckt
mot snäckan lyssnar jag spänt.
Vad jag hör är seklens dånande flykt
och ekon av allt som har hänt.

Och dagarna rinna som sand, som sand
och åren komma och gå.
Jag hör blott ur snäckans sus i min hand
ett främmande hjärta slå.

Ett främmande hjärta - nej det är mitt,
mitt eget hjärta som slår.
Det dunkar som jagande hovars ritt
i rytmen av flyende år.

Hur lycklig den som kan viska: glöm,
och glömma allt som är slut -
och leendet drömma en annans dröm
när alla ens egna gått ut.

Text: Sten Selander

Midvinternattens sköld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård,
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Text: Viktor Rydberg

Alltför sällan visar man för andra
glädjen att dom finns där varje dag
Alla har behovet av att känna
att man är nåt bra

Man håller ofta viktiga små ord
långt kvar där inom sig
Svårt att ge beröm och våga säga
"vad jag gillar dig"

Att man älskar mat eller nåt annat
det är nåt vi säger titt som tätt
Varför är beröm till sina vänner
inte lika lätt

Man håller ofta uppskattande ord
långt kvar där inom sig
Ge beröm till nån du tycker om
och säg "jag gillar dig"

Man håller ofta viktiga små ord
långt kvar där inom sig
Ge en kram till nån du tycker om
och säg "jag gillar dig"


Text och musik: Nanne Grönvall

Ingen vet hur jag känner mig.
Ingen vet hur jag mår.
Att mitt hjärta det gråter,
det är det ingen som förstår.

Alla tror att jag är lycklig,
och lycka är vad de ser,
men tårarna rinner i ensamhet,
medan läpparna skrattar och ler.

Okänd författare.

Jag tror många känner igen sig i texten.

/ Victoria

Ack kunde jag endast gråta,
all min ängsel ihjäl!
Då kunde jag börja hoppas,
om tröst för min sargade själ.

Och finnes en plats på jorden,
en enda enslig vrå.
Där jag finge leva i tysthet,
och drömma - ack vore det så!

Mitt huvud är fullt av tankar,
jag orkar ej tänka till slut.
Mitt hjärta i bröstet bankar,
som ville det komma ut.

Trött utav arbet och möda,
trött av sorg och strid.
När skall jag väl finna vila,
när skall jag väl finna frid?

Kanske - en gång där uppe,
när jag har kämpat ut,
finner jag frid och vila,
och även lyckan till slut.

Jag läste denna dikt för många år sedan i en gammal Husmodern-tidning
från 1925, vet tyvärr inte vem som skrivit den.

Är det någon som vet? ( Jag tror att det är Karin Boye ).

/ Victoria

Tänk positivt:

Det här blir en fin dag.
Jag klarar av allt.
Jag klarar av mer än jag tror.
Ingenting blir bättre för att man oroar sig, man kan bara göra sitt bästa.
Det kommer att gå bra för mig.
Alltid finns det något att glädja sig åt.
Livet är härligt.

Dessa rader läser jag varje morgon jag vaknar och försöker efterleva dom.

/ Victoria