TheVictoriaPlace

Vila i frid Lasse Brandeby. Tack för alla goa skratt... du är saknad!♥

/ Victoria

Idag går mina tankar till Norge och alla drabbade... det som har hänt är så fruktansvärt att jag inte finner några ord. :o(

/ Victoria

Jag vill bara tacka för alla fina kommentarer på inlägget "Den mobbade flickan"... Det känns skönt att så många bryr sig. Stor kram till er!

/ Victoria

Det började redan i första klass men det var i sjuan som helvetet började på allvar. När hon började i sjuan hade hennes klass splittrats på grund av att de var för många i klassen. De som tidigare varit klasskamrater hamnade i olika klasser från en annan skola där hon inte kände någon. Som tur var hamnade hon och hennes kompis, som vi kan kalla Lova, i samma klass men tyvärr också en kille som hade mobbat henne sedan första klass. Hon och hennes kompis Lova blev kompis med en tjej, som vi kan kalla Sanna, i den nya klassen och de hängde ihop hela tiden.
När drygt en vecka hade gått i den nya klassen började helvetet. Hon fick höra varje dag hur ful, äcklig och smal hon var. De sa till henne att hon skulle ta livet av sig annars skulle de göra det åt henne. De satte krokben, spottade efter henne och skrek fruktansvärt elaka saker till henne. I mitten av sjuan flyttade Lova och bytte skola och de tappade tyvärr kontakten. Så nu var det bara hon och Sanna kvar. Mobbningen blev bara värre och värre och även andra elever från andra klasser började mobba. Det gick så långt att hon inte vågade gå till vissa lektioner så hon valde att skolka istället. Hon slutade också äta i skolmatsalen av rädsla för de andra eleverna. Mobbningen pågick inte bara på rasterna utan även i klassrummet.
Lärarna såg men valde att blunda.
De enda lektionerna hon tyckte om och kände sig trygg på var ”bild” eftersom mobbarna ofta skolkade på de lektionerna. Där fick hon vara ifred och göra det hon verkligen tyckte om och det var att teckna och måla. Bildläraren sa ofta till henne hur duktig hon var på att teckna så där trivdes hon.

En dag i nian när hon skulle gå på en lektion satt några på golvet med benen ut som hon var tvungen att kliva över för att komma in i lektionssalen. Plötsligt satte en kille krokben för henne så hon ramlade och slog i hakan så det började blöda. Hon blev jätteledsen och ville springa hem när svenskläraren tog tag i hennes arm och frågade vart hon skulle istället för att fråga vad som hade hänt. Hon slet sig loss och fortsatte springa. Sanna följde med och de sprang hela vägen hem.

Nästa dag gick hon till skolan som vanligt och den första lektionen var musik. Efter lektionen ville en tjej, som vi kan kalla Moa, prata med henne på utsidan om en sak. När de möttes på utsidan satte Moa krokben för henne så hon föll hårt och slog i sitt knä i asfalten. Moa satte sig på hennes rygg, tog tag i hennes hår och dunkade hennes huvud flera gånger våldsamt mot en stor betongkruka. Det samlades fler och fler elever som bara såg på utan att göra något. Hon skrek gång på gång – NEJ, NEJ, NEJ, SLUTA, HJÄLP! Till slut var det någon som skrek åt Moa att hon skulle sluta och han slet loss Moa från henne.

Hennes föräldrar kom och hämtade henne från sjuksystern och körde henne till sjukhuset där hennes skador blev dokumenterade. Hon fick ligga kvar på sjukhuset över natten eftersom hon hade fått lätt hjärnskakning. 

Efter misshandeln blev det rättegång och en av dem som såg misshandeln och som blev kallad som vittne, kom aldrig till rättegången. Det var musikläraren.
Moa fick betala skadestånd på 2000 kronor!!! Moa fick även skyddstillsyn på skolan.
Skolan blev också anmäld eftersom lärarna såg men inte gjorde något.

När hon kom tillbaka till skolan efter sjukfrånvaron var det lugnt några dagar men sedan satte mobbningen igång igen. Men Moa vågade inte göra någonting eftersom hon hade skyddstillsyn.

Misshandeln orsakade henne en stor knäskada som gjorde att hennes knä lätt kunde hoppa ur led och detta begränsade hennes liv. Hon levde med skadan i många år, för läkarna sade att en operation inte kunde garantera en förbättring. För ca fyra år sedan genomgick hon en stor knäoperation där de ändrade hela anatomin i knät. Läkarna hade hittat ett sätt som åtminstone mildrade konsekvenserna av skadan. Rehabiliteringen efter operation var tuff och plågsam. Hon fick en ortos (låst skena) på benet och hon kunde och fick inte böja det på flera månader. Hon var så handikappad att hon inte kunde klara sig själv så hon fick bo hos sin bästa vän en tid som fick hjälpa henne med det mesta.

Det är nu lite över tjugo år sedan mobbningen och misshandeln inträffade men trots det så kommer de hemska minnena följa med henne resten av hennes liv.

Den mobbade flickan var jag!

/ Victoria

Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer. När man sedan drömmer att man till exempel springer känns det helt verkligt trots att man i verkligheten inte vevar med benen i sängen. Det enda undantaget är ögonen som i verkligheten rör sig som i sömnen. Vid sömnparalys stängs muskelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Om man inte vet vad som har hänt får man lätt panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig själv efter ett tag. Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas.

Källa: Wikipedia

När jag var tonåring upplevde jag sömnparalys jätteofta och det var riktigt obehagligt. Har någon av er upplevt det någon gång?

/ Victoria